Det naturliga urvalet är en delprocess i evolutionen. Charles DarwinThomas Henry Huxley och Alfred Russell Wallacesom forskade fram olika sätt av arternas utveckling, lade alla fram mycket likartade teorier om det naturliga urvalet som förklaring till de observerade skillnaderna mellan olika arter.
Det naturliga urvalet sammanfattas ofta med frasen "de bäst anpassades överlevnad"; en fras myntad av Herbert Spencer och som Darwin accepterade efter mycket tvekan. Det är dock en mindre lyckad beskrivning eftersom det naturliga urvalet dessutom handlar om att överlevnaden leder fram till en framgångsrik fortplantning.
Naturligt urval innebär att individer med egenskaper som gör att de är anpassade till den aktuella miljön oftare överlever och kan fortplanta sig, vilket gör att dessa egenskaper tenderar att vara de som sprider sig till kommande generationer.
Han menar att det finns en liknande process i naturen som ger vissa individer bättre möjligheter att föra sina egenskaper vidare till nästa generation. Han kallade denna process det naturliga urvalet för att skilja det från det uppfödarens urval av avelsdjur.
Grunden för det naturliga urvalet är att alla individer av en art inte är lika. De har olika arvsanlag som ger dem olika egenskaper. Vissa individer har egenskaper som gör dem bättre anpassade till den miljö de lever i. Egenskaperna ger dem en fördel när det gäller att överleva tills de är könsmogna, att få avkomma och ge sin avkomma bättre förutsättningar i livet.
Dessa individer har därför en större chans att föra vidare sina arvsanlag till kommande generationer. Efterhand kommer då andelen av de gynnsamma arvsanlagen att öka. Vad som är ett gynnsamt arvsanlag beror på situationen. Ett träd kan till exempel få en fördel av att växa snabbt och högt om det växer ihop med andra träd, eftersom det då kan få mer solljus.
I en miljö som är glest beväxt och fattig på näring kan det å andra sidan vara en fördel att växa långsamt för att spara näringen till att bilda frön. Naturligt urval kan verka både konserverande och förändrande. I en stabil miljö där urvalet fått verka tillräckligt länge når artens evolution ett jämviktsläge.
Där verkar det naturliga urvalet genom att välja bort varianter som skiljer sig från genomsnittet, och arten förblir oförändrad. Sexuell selektion är den delmängd av den naturliga selektionen som berör reproduktionsframgång.
En individ som överlever i hundratals eller tusentals år är ändå en evolutionär återvändsgränd om den inte får någon avkomma. Sexuell selektion är en mekanism som beror av att det finns skillnader mellan individer av samma kön i naturligt urval mutatuioner population vad gäller karaktärer som påverkar parningsframgång.
Detta resulterar i att de olika individerna i en population får olika många avkommor. En individs reproduktionsframgång mäts i hur stor andel av nästa generations samlade genpool som utgörs av individens egna gener.
Generna bakom de beteenden och fysiska attribut som leder till ökad reproduktionsframgång kommer därför att öka i andel över generationerna. Sexuell selektion förklarar på så vis både invecklade parningsbeteenden och fysiska attribut som vid ett första ögonkast kan verka kostsamma eller onödiga.
Ofta kan sexuell selektion förklara sexuell dimorfism hos arter där både hanar och honor lever under samma naturliga selektionstryckdet vill säga förklara varför hanar och honor ser olika ut eller beter sig olika trots att de lever i samma miljö och nyttjar samma resurser.