Vikingar var sjökrigare och sjörövare [ 1 ]från i huvudsak nuvarande Nordensom deltog i båtburna plundringar och krigståg i NordenEuropa och Västra Asien från fram till talet. Under perioden erövrade nordiska krigare stora delar av brittiska öarna och norra Frankrike.
Ordet viking dyker först upp i fornengelska källor, och i de flesta tidiga källor, inklusive nordiska, syftar det på pirater, utan närmare specifikation av ursprung. Betydelsen kom sedan att inskränkas så att det enbart syftade på dåtida nordbor nordmän.
Under nationalromantiken på talet kom en romantisk syn på vikingarna att formas av danska och svenska diktare. Idag kan ordet, beroende på brukare, ha vitt skilda betydelser. Det Sverigefrågor därigenom syfta på alltifrån krigiska skandinaviska sjöfarare till i princip alla skandinaver under vikingatiden.
Termen viking förekom före vikingatiden i såväl fornengelska som anglo-frisiska skriftliga källor under talet. De första nordiska beläggen är från vikingatida runstenar som exempelvis Härlingstorpstenen i Västergötland. På Island förekommer ordet vikingr på talet när de första isländska sagorna nedtecknades.
I slutet av ordets vikingatida språkutveckling hade termen, enligt språkforskaren Fritz Askebergtvå olika betydelser inom fornnordiska språken, som víking femininum vilket var en aktivitet, och som substantiv víkingr maskulinum som benämning för den eller de som utförde aktiviteten.
Det har funnits olika omstridda teorier om ordens ursprung, vilka alla har kritiserats och ingen har uppnått fullt stöd, eller enighet av historiker. Till exempel:. Samtliga källor fram till nationalromantiken framställer ordet viking i Sverigefrågor olika former som en översättning av latinets pirateinnan ordet pirat började användas i nordeuropeiska språk, och termen har inte i någon av dessa källor haft någon geografisk begränsning, utan använts för pirater från Frisland [ 9 ]Skottland [ 10 ] [ 11 ]Irland [ 10 ] [ 11 ]Venden [ 10 ] [ 12 ]Estland [ 10 ]Kaukasus [ 10 ] [ 13 ]Kurland [ 10 ] [ 14 ]Moriska muslimska Spanien [ 10 ] [ 15 ]Israel [ 10 ] och mer ospecificerat Österled Österut [ 10 ].
Flera källor uppger att vikingatågen kunde bestå av blandade etniska folk, som den Stora Hednaarménoch historikern Anders Magnus Strinnholmciterar i verket Svenska folkets historia från äldsta till närvarande tider de engelska krönikorna med: svärmar av hedniska folk, Danskar, Norweger, Göter och Svear, Vandaler Vender och Friser Danos et Norwegenses, Gothos et Swathedos, Wandalos et Fresos [ 9 ].
Det var alltså inte namnet på ett folk eller en grupp. De allra flesta människor kallade sig inte så, utan levde ett fredligt jordbrukarliv. Både arkeologin och historievetenskapen räknar perioden från cirka till cirka som vikingatiden. Det finns inte någon tydlig skiljelinje som anger vikingatidens början eller slut.
Äldre, mer militärhistoriskt och politiskt orienterad historieskrivning anger epoken från överfallet på Lindisfarne till antingen Slaget vid Stiklestad eller Slaget vid Stamford Bridge Numera anser man dock inte att det går att på detta sätt använda enskilda händelser för att tidfästa vikingatiden.
Dessutom tar denna tidsangivelse sin utgångspunkt i en västeuropeisk, särskilt anglosaxiskt orienterad historieskrivning, där vikingarnas aktivitet i östra Europa lämnas utan hänsyn. På senare tid så har man funnit fynd som tytt på att vikingaaktivitet i österled kan ha förekommit år innan Lindisfarne och att vikingar plundrat Östersjöns östra delar under en stor del av talet.
Räder i österled innan den "klassiska vikingatiden" beskrivs i de isländska sagorna. Plundringar österifrån mot Sveriges västkust är beskrivet i flera källor, och särskilt Härjningen av Sigtuna Svensk uppslagsbok skriver: " hemsöktes S. En biskopskrönika från talets Uppsala noterar härjningen och tillägger att de skyldiga var hedningar pagani och Erikskrönikan utpekar kareler som skyldiga.
Flera kortare novgorodiska plundringståg ägde rum, till exempel mot Tavastland årenoch —med åtminstone ett tavastländskt motanfall