Färgsymbolik avser användningen av färg som en symbol för egenskaper, sinnestillstånd eller andra företeelser. Ibland handlar det om enskilda färger, men ofta utgörs symbolen av flera färger i kombination, och i de allra flesta fall beror symboliken på det sammanhang som färgerna finns i.
Färger som sådana har inga symboliska betydelser, utan tillskrivs sådana genom de associationer människor får när de ser färgerna eller möter färgord i tal eller skrift. Den amerikanska filosofen Susanne Langer talar om expressiva symboler - de perceptuella Hem och Färg som väcker vår uppmärksamhet i konst och design genom att erinra om våra levande sinnliga erfarenheter i omvärlden och därför kan fungera som symboler för "upplevt liv".
Sådana symboler känner vi igen spontant och kan ta till oss utan att behöva lära oss vad de betyder. När det gäller färg kan det till exempel handla om konstnärliga tolkningar av samspelet mellan ljus och färg i vår omvärld. Andra färgsymboler har vuxit fram inom en viss kultur eller tid, och vi lär oss dem spontant genom att vi stöter på dem i vårt vardagsliv eller läser om dem i litteraturen.
I västvärlden är vi till exempel vana vid svart som en sorgens färg, men i flera asiatiska kulturer är det i stället vitt som symboliserar sorg. Andra kulturbundna symboler har skapats av andra skäl än religiösa. Många färgkoder och symboler har skapats genom överenskommelser eller standardisering.
Vissa av dem införlivas så småningom med den tradition som vi tar till oss spontant, till exempel de röd-gul-gröna trafiksignalerna, som är likadana i hela världen. Andra måste vi lära oss aktivt innan vi förstår dem, till exempel den färgmärkning anger olika funktioner eller kvaliteter inom en viss bransch eller verksamhet.
Utöver det som är gemensamt för alla, eller inom en kultur, så har varje människa associationer som är personliga och skapade av egna minnen och erfarenheter. Synestesi innebär att ett sinnesintryck skapar ett nytt intryck i ett annat sinne, till exempel att siffror och bokstäver har färger.
Det finns inget tydligt samband mellan vilken färg man föredrar i allmänhet och vilken färg man väljer för sina kläder eller väggarna i sitt hem, [ 5 ] och även när det gäller den enskilda färgens symboliska innebörd är sammanhanget avgörande.
Till grund för mycket av färgsymboliken ligger människors gemensamma upplevelser av ljus och mörker, vatten och eld och växtlighetens gradvisa förändring från grodd till mognad och vissnande. Blodets röda färg är en stark symbol i alla kulturer.
Men även om dessa symboler utgår från allmänmänskliga upplevelser så kan de specifika färgerna tolkas mycket olika i olika kulturer, och även i olika sammanhang inom en och samma kultur. Grönt används ofta med hänvisning till natur och — i senare tid — miljömedvetenhet.
Den starkaste symboliken ligger ofta inte hos enskilda färger utan hos kombinationer av färger. Ett närliggande exempel är kombinationen av gult och blått, som för många ger omedelbara associationer till Sverige, och detta även om kombinationen presenteras på någonting helt annat än en flagga.
Heraldiken använder begreppet färg i speciell betydelse och har regler om hur olika färger får kombineras. Purpur betecknar inte sällan statusen hos styrespersoner och kungligheter, vilket den gjort sedan antiken. Det färgämne som användes till de purpurfärgade tygerna utvanns ur små snäckor, där det behövdes stora mängder för att få till den önskade färgen.
Den status som följde med så dyrbara kläder reserverades under det romerska imperiet för senatorer och kejsare, som enligt lag var de enda som fick använda den. I Kina har gult haft en liknande status som färg på den kejserliga familjens kläder.
Idag klär sig maktens män oftast i svart eller mörkblått, något som kan härledas till tiden efter franska revolutionendå de nya makthavarna tog avstånd från den gamla överklassens påkostat färggranna klädstil. Även när det gäller färg på hus finns det av tradition en symbolik som bygger på ekonomi.