Denna sida är avsedd som en grafisk sammanställning över de symboler och tecken som används i modern, västerländsk notskrift. Observera att noter och pauser inte har något absolut längdvärde, utan ett taktvärde som är relativt till pulsen.
Pulsens taktvärde definieras av taktarten. Som synes beror notens eller pausens rytmvärde av saker som fyllningsfärg och antalet flaggor. Noter med mindre värde än sextondelar är också ovanligt, och används bara vid behov.
Klaver utgör en referens för vilka toner de notlinjerna representerar. Klaver utom neutral klav kan också modifieras av ett oktavnummer. Att skriva "8" eller "16" ovanför en klav höjer dess tonvärde en eller två oktaver respektive. Skriver man siffrorna under klaven kan den på samma Googletrender sänkas en eller två oktaver.
I sångnoter klingar en g-klav för mansröster alltid en oktav lägre. Ibland förtydligas detta genom att siffran åtta skrivs ut under, men klaven klingar fortfarande bara en oktav lägre. Förtecken kan skrivas på början av en notrad för att definiera tonart och gäller då alla toner på raden.
De kan också skrivas direkt framför en ton, och gäller då den tonen, samt alla efterföljande toner i takten. Taktart skrivs som ett vanligt bråk i början på varje stycke eller taktändring. Den övre siffran anger antalet slag per takt, och den under slagens taktvärde.
Dynamik är förhållandet mellan olika grader av ljudstyrka i ett musikstycke. Den genomsnittsliga ljudstyrkan i en musikalisk passage brukar markeras med förkortningar. Dessa skrivs i fet kursiv stil, så här:. Dessa angivelser är långt ifrån absoluta, utan påverkas tvärtom i hög grad av saker som tempoakustiska förhållanden och musikerns egna preferenser.
Ljudstyrkan påverkas också av balanskonventionersom att en melodi alltid spelas starkare än sitt ackompanjemang. Dessa påverkar alltså balansen mellan tonerna i en fras, och gränsar därför mot fraseringen. Frasering är principen att dela upp ett musikflöde med i punkter av tillfällig avspänning, vilket också hjälper lyssnaren att känna en struktur i vad som hörs.
Den står på så sätt i ett motsattförhållande mot rytmen. Frasering antecknas främst på två sätt, dels med hjälp av olika former av bågar, och dels med exakta angivelser på specifika toner, ofta i slutet av en båge. Frasering har också något olika noteringssätt för olika typer av instrument.
Bågar används också för att markera fraseroch kallas då ligaturer eller frasbågar.