Schengensamarbetet är ett fördjupat samarbete inom Europeiska unionen med huvudsyftet att upprätthålla ett område utan inre gränskontroller — Schengenområdet — för att underlätta fri rörlighet av varortjänster och personer. Utöver avskaffandet av inre gränskontroller innefattar samarbetet bland annat en gemensam viseringspolitik för utfärdande av visum och gemensamma villkor för tredjelandsmedborgares rörelsefrihet mellan medlemsstaterna.
Samarbetet omfattar även en rad kompensatoriska åtgärder som syftar till att förhindra negativa effekter, såsom gränsöverskridande brottslighet, till följd av de avskaffade gränskontrollerna, däribland förstärkta gränskontroller vid de yttre gränserna, ett förstärkt polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt viss gemensam lagstiftning för vapen och narkotika.
Även IslandLiechtensteinNorge och Schweiz ingår i Schengenområdet genom särskilda associeringsavtal; i detta sammanhang är dessa länder och deras medborgare därför likvärdiga med unionens medlemsstater respektive unionsmedborgare.
Därutöver har de europeiska mikrostaterna MonacoSan Marino och Vatikanstaten samt de danska självstyrande områdena Färöarna och Grönland öppna gränser gentemot Schengenområdet. Avskaffandet av gränskontrollerna vid de inre gränserna inom Schengenområdet hindrar inte medlemsstaterna från att kräva att alla personer innehar eller bär på sig identitetshandlingar som styrker deras rätt att uppehålla sig på medlemsstaternas territorium.
Det hindrar inte heller säkerhetskontroller vid hamnar och flygplatser så länge samma kontroller genomförs vid inrikesresor. De första initiativen till att avskaffa de inre gränskontrollerna inom Europeiska gemenskaperna — Europeiska unionens föregångare — togs vid Europeiska rådets sammanträde i Paris den 9—10 decemberdå gemenskapernas stats- eller regeringschefer enades om att utreda möjligheterna till att inrätta en passunion.
Vid denna tidpunkt ingick redan sex av medlemsstaterna i olika regionala passunioner; BelgienLuxemburg och Nederländerna i Benelux -passunionen, Irland och Storbritannien i den gemensamma resezonen och Danmark i den nordiska passunionen med de övriga nordiska länderna.
Mot bakgrund av Europeiska rådets slutsatser presenterade Europeiska gemenskapernas kommission en rapport om inrättandet av en passunion den 3 juli Medan en enhetlig utformning av pass utarbetades genom en serie resolutioner från Europeiska rådet under talet, blockerades förslaget om att avskaffa de inre gränskontrollerna av framför allt Storbritannien.
Istället antog Europeiska gemenskapernas råd och medlemsstaterna en icke-bindande resolution den 7 juni om att enbart lätta på gränskontrollerna. Samtidigt var framför allt Frankrike och Västtyskland alltmer angelägna om att ändå lätta på sina inbördes gränskontroller och valde därför att istället genomföra detta genom ett separat bilateralt avtal som undertecknades den 13 juli i SaarbrückenVästtyskland.
Det bilaterala samarbetet mellan Frankrike och Västtyskland kom snabbt att även inkludera Benelux-länderna, som redan ingick i en egen passunion. Vid ett möte den 12 december påbörjades förhandlingar om att helt avskaffa de inbördes gränskontrollerna mot bakgrund av det fransk-tyska avtalet.
Därmed skapades Schengensamarbetet. Schengenavtalet innefattade en rad olika åtgärder som skulle vidtas både på kort och på lång sikt. Bland annat skulle medlemsstaternas viseringspolitik börja harmoniseras och deras inre gränskontroller förenklas.
Samtidigt stakades vägen mot ett totalt avskaffande av de inre gränskontrollerna ut. Även om avsikten med Schengenavtalet var att slutligen avskaffa de inre gränskontrollerna förverkligades inte detta mål förrän genom Schengenkonventionensom undertecknades den 19 juni i Schengen.
Genom konventionen fastställdes bestämmelser om bland annat avskaffandet av de inre gränskontrollerna, förstärkandet av de yttre gränskontrollerna och inrättandet Sökfrågor Verkställande kommittén. Från början var ambitionen att konventionen skulle bli fullt tillämplig den 1 januarimen detta försenades på grund av problem med genomförandet av diverse olika åtgärder som krävdes för att möjliggöra ett avskaffande av de inre gränskontrollerna.
Genom vad är schengenregel verket beslut i Verkställande kommittén blev konventionen slutligen fullt tillämplig i Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland samt Portugal och Spaniensom hade anslutit sig till samarbetet under talet, den 26 mars och de inre gränskontrollerna mellan dessa länder avskaffades.
Även GreklandItalien och Österrike samt de nordiska länderna anslöt sig till Schengenavtalet och Schengenkonventionen under talet och deras inre gränskontroller mot andra Schengenländer upphörde mellan och Island och Norge blev de första länderna att associeras till Schengensamarbetet, utan att vara en del av Europeiska unionengenom särskilda associeringsavtal.